Stora skuggan

Hej alla singelspringare, tack för sällskapet idag! 

Det fanns gott om både förkylningar och skadade ben, fötter med mera som gjorde att det blev även promenad-klunga denna gång.

Ni som sprang såg lite upprivna ut vid starten. Precis som förra veckan fanns det väl vissa frågetecken om banan, mobilen ville inte ladda kartan som vi lagt ut på Facebook och ingen utskriven karta. Jag blir lika orolig varje gång... shit, shit hade vi tagit betalt så hade det varit nu som folk bett att få reklamera springturen, och vi som inte ens börjat springa! Det är så lätt att oroa sej för vad som ska hända...i alla möjligt situationer, är läget under kontroll????

Då är det skönt att vara duo med Alexandra. Alexandra som kan liknas vid en teflonpanna, det finns inga orosmoment som fastnar på henne! ALLT är luuugnt =) Och faktiskt verkade alla vara riktigt nöjda bara man blivit varm i kläderna. Till nästa gång kommer vi dock att skriva ut papperskartor som vi kan sätta i handen på några personer med lite olika tempo. Även om det där lilla inslaget av noll-koll nog främjar spontaniteten!

Apropå spontanitet, finemang att man inte måste springa ensamen i novembermörkret, va?! Som några redan märkt är det dödsenkelt att hitta en tränings-dejt även på vardagar via vår Facebooksida! 

Efter springet/ promenaden blev det fika på Skafferiet. Det snackades bland annat löparmode, inte minst för killar. Var håller egentligen de rosa herr-tightsen hus?! Vi fyllde nästan hela ovanvåningen och medan fönstren immade igen steg stämningen. Cafépersonalen önskade oss välkomna åter men till nästa vecka har vi andra, mer centralt belägna planer, så håll utkik!

Nu stretchar vi järnet, alternativt äter rejäla portioner vitlök under veckan så ses vi åter på söndag!

/Ulrika

...krya på er till nästa gång kära söndagsflanörer! 

pryl-koll



en evig tur vi har en bil för förvaring

 

Alexandra visar upp stretchingens ädla konst