Världens ensammaste ö

Denna söndag intog vi Kungsholmen som enligt Fredrik Lindström ska vara världens ensammaste ö där över 80 % av hushållen är singelhushåll. Det MÅSTE vi se till att ändra på! På springen är det övervägande fler killar än tjejer samtidigt som det hela tiden kommer nya killar. Passa nu på tjejer och njuut, för snart blir det "tuffare" tider..

Jag tog följe med en singelspringare in till stan, väl framme på Fridhemsplan stod det två nya singelspringtjejer utanför Pressbyrån och på andra sidan ett gammalt singelspring-grabbgäng. Som ”matchmaker” (känns så ibland men det är kul att kunna hjälpa till) fick vi ”hjälpa” killarna på traven ”att våga” sig närma sig tjejerna, hihi. Fler och fler singelspringare anslöt och det pratades på som bara den mellan både nya och gamla singelspringare. Vi glömde nästan bort hur mycket klockan var... den pinsamma tystnaden försvann tydligen med 2012 och nu ”vågar” fler och fler prata med varandra. Den öppenhet som finns nu gör det lite svårare för både mig och Ulrika att ha koll på vad som händer, inte för att något äranmälningspliktigt men vi ÄR helt klart nyfikna vad som händer utanför springet. Vi har förstått att det dejtas en hel del men även att många har  träffat nya träningskompisar/nya vänner. Redan vid tredje springet var det många som la märke till "LOVE". Nu är det bekräftat att det ledde till en dejt. Kul att”spekulationerna” bekräftades tio veckor senare…

Det var ett riktigt härligt skidåkarväder denna söndag. Johan som många känner vid detta laget hade redan tagit en längdåkningstur på förmiddagen och någon valde att springa till Fridhemsplan. Ja en singelspringare kan säkert kännetecknas som väldigt hurtig eller är det tightsen som ger sken av det!?? En sak är säker, alla gillar att träna och träffa nya människor. Alla Stockholmare hade också hittat ut och på sydsidan fick vi ”trängas” med soldyrkarna, det var så gott som sol runt hela Kungsholmen.Snön var packad och det vara bara några enstaka isfläckar, helt enkelt perfekt underlag.

Enligt en van maratonlöpare hölls det kanske "tjaa...5:00-fart kanske?” Tempot varierar så klart vem man springer med men igår var alla riktigt taggade att springa attde försvann snabbare än kvickt från promenadgruppen. Denna gången ”svek” en av killarna oss i promenadtruppen, vad hände!?? Det är ok, förstår att du vill "spana" in läget i löpartruppen. Själv hoppas jag att jag snart är på banan och fram tills umgås jag flitigt med foam rollern.

Efter cirka en timmes spring möttes upp påda Matteo kafé, denna gång hade vi förvarnat så kaffemaskinerna var laddade. Det fanns bl.a. på Tuttifruttikaffe, ja enligt kaffeexperten som många säkertträffat ”är det helt enkelt det bästa kaffet. Eller för gemene man så är det lite lättare, ljusare och inte så starkt och beskt. Ofta med inslag av frukt och bär i smaken”. Vore det inte för att fiket skulle stänga hade många gärna stannat kvar. Ser fram emot våren och värmen,tänk er kunna sitta ute och pick nicka efter springet.

Hoppas det snart är spring…igen. Fram tills bjuder vi på en "Anns kontaktannons" som publiceras senare i veckan. Håll utkik!

/ Alexandra